Min älskade Herkules

20020923 - 20160224

(papiljon/phaléne)

I morse runt kl 08.00 för exakt 3år sedan somnade du in hos veterinären, vi hade vakat över dig hela natten i vår säng, du låg i mitten, jag och Evelina på vars en sida runt dig ( husse var på Tj-resa ) vi varvade med att hålla din tass, emellanåt försökte du resa dig men föll i hop direkt. Kvällen innan föll du ihop i hallen, jag har svårt att prata om det utan att få ångest och gråta av sorgen men det ska ju vara bra att öppna upp smärtsamma saker, inte för det hjälpt mig 🤥. Hela kvällen låg han i min famn i soffan med en filt runt sig, han tittade upp emellanåt för att se om jag ännu var hos han. Vi lämnade dig inte en sekund. Vi ville inte förstå att du faktiskt höll på att lämna oss, ville inte.....

Några dagar innan somnade mamma in och jag kunde bara inte ta in mer, du var som ett barn för mig, du hade levt med oss i 15 år. Precis som mamma dog du av ålderdom min älskade Vovve. Det sägs att tiden läker alla sår, den som kom på det är en pissråtta, i alla fall stämmer det inte in på mig men livet måste däremot gå vidare. Du står i din lilla urna i värmen hos oss med en hårtofs av dig i en ask och ditt sista tuggben, du ska alltid vara hos oss. Jag saknar dig och mamma så mkt och när du somnade in hos Veterinären, utan dödshjälp, sade veterinären ngt klokt: Herkules passade på att lämna medans ni sörjer din mamma, så ni kan sörja båda samtidigt. Jag tror Herkules förstod vad som hänt mamma och han försökte nog trösta mig flera ggr men han orkade inte mer till slut. Saknar dig lilla hjärtat och jag vet du finns kvar hos mig, pockar på min uppmärksamhet när du puffar på sängkanten nere vid mina fötter för jag ser ingen. Jag tror Herkules Junior både ser och hör dig för han brukar följa något med ansiktet och nosen på golvet från soffan väldigt länge, då ryser jag och när man ryser i en sådan situation sägs det att änglarna bekräftar en känsla. Saknar och älskar dig enormt..                                     

Vi Syns