Detta har jag tagit från Evelinas Facebook utan lov. Med tårar som rinner när jag läser detta tar jag mig friheten att blogga detta. Lite tog jag dock bort. Detta är sorgligt.

# Idag gifter sig en av mina närmsta vänner. Eller hon var en av mina närmsta vänner, men endometriosen har än en gång gjort så jag förlorat. 

En dag under en fika blev jag tillfrågad att bli en av hennes brudtärnor. 

Jag tackade ja, med ett lyckligt hjärta. 

Jag är så lycklig att du hittat mannen som gör dig lycklig. 

Några månader efter började min endometrios bli värre igen, så med stor sorg i hjärtat var jag tvungen att att avsäga mig "rollen" som brudtärna, jag var även tvungen att säga ifrån i rollen som möhippefixare som jag skulle vara med de 2 andra brudtärnorna. 

Det är med sorg i hjärtat jag inte kan delta idag på din dag, det var tur i oturen att jag sa ifrån som brudtärna då jag är sängliggandes, det är tur för annars hade jag förstört en del av den än så länge viktigaste dagen i ditt liv. 

Jag vill att du ska veta ❤️Madelene❤️ att jag önskar dig allt gott i livet och din framtid är ljus. Jag kommer aldrig någonsin förlåta endometriosen för att den har tagit dig ifrån mig och även din stora dag ifrån mig. Jag önskar dig all lycka i livet. ❤️


---------------------------------------------


Jag är även trött på att livet försvinner framför mina ögon. 

Jag är trött och stressad över att jag än en gång inte kunde åka till valla där jag studerar på distans, istället är jag sängliggandes. 

Jag är trött och stressad över att jag har ett jobb som jag älskar men som jag är rädd för att förlora då jag utan utbildning Inte får stanna kvar i fritidsgårdsverksamheten, jag är trött och stressad över att se mina drömmar krossas. 

Hur mycket jag än kämpar så är det inte tillräckligt då endometriosen alltid sätter stopp i slutändan. 

Jag har ett år på mig att gå klart skolan och ett år på mig att få ett fast jobb inom sektorn jag brinner för. 

Jag ser inte längre ljust på framtiden då jag inte får hjälpen jag behöver ifrån sjukvården. 

Jag lider och jag kämpar, försöker att inte vara sjukskriven och försöker att inte ha sjukdagar för vem vill anställa någon som är på vikariat som är sjuk ibland. 

Jag vill bara få min operation snart Och få mitt liv tillbaka innan det är försent för mig inom mitt älskade yrke. 

Jag hatar detta och med tårar som rinner ner för min kind och med en klump i halsen ska jag försöka fortsätta kämpa. Men just nu är jag sängliggandes och kommer ingenstans mer än att vrida och vända mig om i sängen. 

Jag vet inte hur länge jag ska orka mer. 

Jag önskar att läkaren i Linköping skyndar på. Han har mitt liv och min framtid i sina händer, vilket han tydligen inte förstår, för då hade jag kanske fått hjälp för längesen.

Jag vill inte förlora mitt jobb och min utbildning, men det är åt den riktningen jag är på väg ännu, en gång. 🎗💛💔🆘🔚😭🤕🤧🤢 #