Detta Kännetecknar Endometrios

Endometrium är det medicinska namnet på livmoderslemhinnan och endometrios betyder att livmoderslemhinna finns utanför livmodern, vanligtvis i bukhålan i närheten av livmodern. Endometrios består av runda förändringar, så kallade härdar eller knottror, som oftast finns på äggstockarna eller bukhinnan.

Vid en menstruationsblödning följer avstötta celler från livmoderslemhinnan med blodet ut från livmodern, framförallt genom slidan, men lite rinner även ut genom äggledarna till bäckenhålan. Normalt förstörs cellerna från livmoderslemhinnan av de vita blodkropparna som finns i bäckenhålan. Hos vissa kvinnor klarar inte de vita blodkropparna av att ta hand om dessa celler, trots att de blir hyperaktiva, utan endometriecellerna fastnar på olika vävnader och organ i bäckenområdet där de kan växa fast. De hyperaktiva vita blodkropparna utsöndrar en rad olika inflammationssubstanser, vilket är en början till en inflammation. Efter några dagar kan inflammationen avta, men öarna av endometrieceller finns kvar. Det har utvecklats till endometrios.

Kroppen försöker så småningom oskadliggöra dessa celler på annat sätt genom att kapsla in dem i ärrvävnad, men inflammationen fortsätter – det blir en kronisk inflammation. Oftast har man både kronisk inflammation och återkommande akut inflammation samtidigt vid endometrios.

Endometrios blöder

Endometrioshärdarna reagerar på hormonerna i kroppen på samma sätt som den vanliga livmoderslemhinnan. De växer, fylls med blod och börjar blöda i samband med mensen. Eftersom härdarna är inkapslade och blodet inte har någonstans att ta vägen får man ont. När härden växer skickar kroppens immunförsvar ämnen som försöker bryta ned den. Dessa ämnen orsakar en inflammation som gör att nerverna blir mer känsliga och reagerar med smärtimpulser som gör att man får ont.

Endometrios kan vara mera aktiv under vissa perioder av livet. Man brukar säga att sjukdomen går i skov när man ibland blir sämre. Mellan skoven har man mindre ont, kanske bara vid mens, och många är helt smärtfria under längre eller kortare perioder mellan skoven. När ett skov kommer får man mera ont igen, även när man inte har mens. Många upplever också en allmän sjukdomskänsla i kroppen.

Vanligast på äggstockar och bukhinna

Det är vanligast att man får endometriosförändringar på bukhinnan nära livmodern eller på ena eller båda äggstockarna. Om man får endometrios på bukhinnan bildas små knappnålshuvudstora knottror, men om det sätter sig på äggstockarna bildas ofta en vätskefylld blåsa, en cysta. Sådana cystor kan bli upp till tio centimeter stora och innehåller slemhinna och gammalt blod. Med tiden blir det en tjock brun-svart smet, cystan kallas därför chokladcysta.

Man kan också få endometrios till exempel på tarmen, i urinblåsans vägg eller i livmoderväggen. Det sistnämnda beror på att slemhinna har trängt in i muskelskiktet i livmoderväggen och kallas adenomyos. Det är mera ovanligt men förändringar kan också finnas i lungsäcken som omger lungan eller i gamla ärr i bukväggen.

Kan behöva behandling för smärtan

Endometrios är alltså en kronisk sjukdom, men det betyder inte att man alltid är sjuk. Alla som har endometrios får inte ont och var femte kvinna med sjukdomen har inga besvär alls. Det är inte så att stora endometriosförändringar alltid ger mera symtom, utan man kan ha lindriga besvär även om man har stora endometrioshärdar. Vilken typ av smärta man får beror på var förändringarna sitter.

Hos en del läker endometrios ut av sig själv, men det vanligaste är att man behöver behandling för att smärtan ska försvinna.

Flera möjliga orsaker

Det är inte helt känt varför en del kvinnor får endometrios, men forskare har kommit fram till flera möjliga orsaker. Den troligaste förklaringen är att celler eller vävnadsbitar från livmoderslemhinnan pressas ut i bukhålan via äggledarna när man har mens. Dessa celler kan bilda endometrios på bukhinnan i närheten av livmodern eller på äggstockarna. Livmoderslemhinna är en typ av vävnad som lätt kan fästa vid andra vävnader och börja växa där.

Celler från livmoderslemhinnan kan transporteras via blod- eller lymfkärl till andra delar av kroppen. Det skulle kunna förklara varför endometrios någon enstaka gång kan hittas i till exempel lungorna.

Andra tänkbara orsaker kan vara

  • störningar i immunförsvaret. Det kan göra att celler från livmoderns slemhinna som har hamnat på fel ställe inte kan förstöras som de annars skulle ha gjort. Då kan det uppstå en stark inflammatorisk reaktion där endometriosen sitter och man kan få mycket ont.
  • ärftlighet. Om man har nära släktingar med endometrios ökar risken för att få sjukdomen.
  • miljögifter. Det finns flera miljögifter med östrogenliknande effekter som eventuellt kan påverka så att endometrios bildas, till exempel dioxiner och PCB.

Det är troligt att orsakerna till att man får endometrios varierar mellan olika kvinnor, och att det ofta finns flera orsaker till att man får sjukdomen.

Hur vanligt är det?

Ungefär var tionde kvinna i barnafödande ålder får endometrios som ger besvär. En dryg tredjedel av alla kvinnor som har svårt att bli med barn har endometrios. I Sverige är det ca 200 000 kvinnor som har endometrios, globalt är det 176 miljoner kvinnor dvs vanligare än diabetes och cancer.

Hur vanligt är det hos tonåringar?

  • Uppskattningsvis så har ungefär var 10:e tonåring endometrios.
  • Studie på 4000 patienter visade att 70% hade symtom före 20 års ålder och 38% före 15 års ålder!
    (Sinaii 2002)
  • Ofta missad diagnos.