Nu har jag ej skrivit på ett tag. Jag har varit sjuk en tid. Jag minns inte så mkt av denna tid jag nu varit sjuk. Oroar mig för Evelina, hennes Endometrios är ett gissel för henne men hon släpar sig till sitt jobb som hon älskar, hon trodde hon fått infl, men det är Zynarelan var boven då hon kan bli täppt och torr i näsa och hals av den i perioder, man får torra slemhinnor med det torrhosta, täppt näsa. Jag är så glad över att Evelina har fått en Gynläkare här i Norrköpings Gyn. Det har vi fått hjälp med av K på KK. Jag har en känsla av att det nu kommer kännas tryggt och bra. Vill tro det i alla fall. Måste tro. Evelina känner inte som jag och de känslorna kan jag inte ta ifrån henne, de grundar sig i så mkt neg erf och svek från Endometriosvården. Även om det inte är lätt för läkarna heller i Endometriosvårdens INGEMANSLAND så måste man tro på sin patient inte vara spydiga nedsättande påstå en massa osanningar i Journalerna för att de inte är kompetenta nog att hantera denna luriga kvinnosjukdom. Evelina är nu jättenervös över om denna läkare är Humanistisk nog och håller sig till ETIK & MORAL. Alla läkare har väl svurit en läkarkod? Alla håller sig inte till den. Både jag och min man har hamnat i allvarliga sjukdomstillstånd och vi har varit mkt nöjda med den Svenska Sjukvård vi fått. Glöm aldrig det. Jag kommer följa med Evelina till Gyn och vara med på besöket, det kommer jag vara tills jag ser att Evelina är i Professionella händer. I Morgon är det 1 år sedan min älskade mamma somnade in. Det känns som om det var igår. Jag tror inte det är sant. Jag accepterar det inte. För mig lever mamma ännu. Tårarna tar inte slut. Mamma och jag pratade om döden några år innan hon somnade in. Jag kom på besök och hon var tårögd, jag tog hennes händer över bordet, vi höll i varandra och det hon sade om döden har etsat sig fast i min själ, oftast i min sorg är det de orden jag tänker på och hur hon blev när hon sade dem. Mamma vart 90 år 1 månad och 21 dagar. Mamma var min förebild. Klok, envis, tapper och alltid glad, i motgångar så såg hon alltid ljuset. När hon fick hjärtsvikt visade hon sin styrka och när hon fick njursvikt kom den där styrkan fram igen och när hon fick piecmakern lika stark och glad för det för läkaren hade sagt * NU LEVER DU ÅTMINSTONE 10 ÅR TILL* och så blev det ju nästan. Mamma fick 7 barn. Mamma älskade sina barn, hon gjorde allt för oss. Därav mitt fulla stöd till Evelinas sjukdom. Mamma och Evelina hade ett speciellt kärleksband till varandra. Pappa dog när jag var 17. Nu måste jag lägga mig ned. Jag måste vara rädd om mig. Jag är lycklig över det barn jag och min man lyckades få. Jag skulle inte kunna få barn pga min Endometrios men Dr Melander sade att det måste hänt på en tiondels sekund mitt i prick. Jag avgudade den Gynekologen. Han gjorde mycket för mig