Det verkar som om Op-smärtorna börjar sakta men säkert avta en smula. Att klippa av nervtrådarna har varit en fundering då vi inte har någon som helst kunskap om det. Om beslutet var rätt hör inte hit, Evelina gav sina *kvinnliga ägodelar* ännu en chans med detta förslag Dr. G gav henne, än att operera bort allt som hon ville för att få slut på eländet och börja leva sitt liv. Detta är nog hennes sista chans, att prova ngt som hon inte hört talas om. Han gick igenom allt grundligt inför Op, hur man gör, hur det skulle bli efteråt. Det enda hon önskade sig var att slippa denna djävulska smärta och med det slippa ta en massa mediciner som inte hjälper henne (pratar bara för hennes erfarenheter med alla skit medicin, ni måste komma ihåg också att Evelina inte kan äta mediciner som bildar proppar) då hon även har APC och hon har fått ytliga proppar på vaderna av en medicin så den slutade hon med direkt, läkaren sade att det inte var någon fara för henne att ta dem när hon informerade om sin APC och kan man inte lita på läkare, vem skall man inte då lita mer på i vården? Vi ser en förbättring här hemma, hon äter ännu samma mat som innan, fått liiiite ont i bland men inte så att hon blir helt utslagen, vi testade därför sallad i helgen, ena dagen inget ont men andra massor med ont men det gick över ganska snabbt. Hon fick rådet att fortsätta med kosten som han informerade om efter förra op, dvs, 2015. Nu väntar hon bara på att få komma igång lite försiktigt med träningen igen. Hon fortsätter med sina näringsdrycker och äter laktosfri och glutenfri mat fortsättningsvis, går efter matinfo hon fick av sin underbara Dietist. Hon månar verkligen om Evelina, känner för henne jättemycket, det är viktigt att man i vården har både empati och sympati för sina patienter, börjar man bli arbetsskadad skall man söka hjälp med det eller byta yrke.