Nu har det bara gått utför med Evelina. Hennes djävulska ENDOMETRIOS-smärtor har verkligen fått ett rejält grepp om henne. Hon känner sig svag och skakar, ligger hela tiden och är det underligt när hon inte fått i sig mat sedan maj mer än näringsdryckerna om ens det. Svårt med sömnen pga smärtorna 24/7, tabl som inte hjälper. Hon har gått ner massor i vikt men vi kommenterar det inte för att göra henne mer orolig. Hoppas det går fort till dagen D. Jag vill tacka Gud för hennes underbara kollegor och hennes högsta Chef B, även hennes lärare. Ni är otroligt Empatiska och tänker på hennes bästa. Det värmer hennes hjärta och själ och även oss, Evelinas föräldrar. Trots det vet jag inte om jag ska skratta eller gråta inför min omgivning, så många år kan få en att knäckas. Snart går inte mina tårar att dölja för det är vad jag gör. Att se sitt barn som levande död är det värsta man kan få vara med om. En skugga av sitt forna jag. MITT HJÄRTA BLÖDER och min glädje över livet är snart slocknat. Jag måste vara stark. JAG MÅSTE......