Jag vrider och vänder på mig i sängen. Ilskan över hur man behandlar Endometriospatienter är horribel. Vi är i anno 2017 och kvinnor blir så nonchalerade i Endometriosvården. Ej betrodda av både s.k specialister och de flesta runtikring. Igår skulle Evelina till Gyn men har stigande Endometriossmärtor som gör att hon inte kan gå. Hon har sådana kramper så jag måste stötta henne till toaletten och där måste jag hålla i henne så hon inte ska fara i golvet medan hon gör sina behov. Det som förvånar mig ÄR att läkaren INTE ens ringde upp henne och frågade hur hon mår. Den läkaren hon bad om att skriva en sammanställning om hennes Endometrios som hon ska skicka till FK för att söka " särskild försäkran" dvs att slippa karensdagar när hon är hemma från jobbet tätare och tätare medan hon väntar på Op hon blev lovad för ett par månader som skulle ske efter semestern. Semestrarna är över men har inget hört från dem. Igår när hon försökte få i sig näringsdrycken ser jag hennes hand skaka och jag säger: har du så ont? Ja mamma, min kropp orkar inte mer. Jag håller på att dö. Jag har ingen styrka i min kropp längre och jag håller nog på att förlora kampen. Så känns det. Så många år mamma. Att kriga måste man vara frisk för att orka men jag är ju tydligen inte betrodd. Förr syntes smärtan i mina ögon men jag har sänkt garden och med det gett upp. Det är ingen ide att ringa ambulansen längre ingen ide på något sätt och vis. Evelina har underbara arbetskamrater som förstår och bryr sig men hur länge till? Arbetsmiljön blir till slut påverkad då kommer stressen och då kan irritation uppstå, då kan man bli ifrågasatt om hon verkligen har SÅ ONT, det räcker att en enda yttrar sig neg om det och är en arbetsgrupp under press kan Evelina få ett helvete. Nu är hennes kollegor underbara men man kan aldrig vara säker. Evelina är en jäkel på att inte visa sina smärtor men sista tiden har det inte gått så bra men när hon kommer hem går hon direkt och lägger sig och mat, vadå mat? Jag fattar inte hur hon orkar men jag bara väntar på att hon brakar. Nu är hon hemma från jobbet igen. Inte likt Evelina. Hon var en kämpe, men nu,!!!! jag är rädd. Så många läser min blogg, flera tusen i veckan nu och jag undrar hur många av Evelinas läkare som läser den. Just nu ligger min blogg 2:a men för det mesta ligger jden på 1:@ plats och aldrig under 10 sträcket. Jag kan även se på IPadr vartifrån man läser min blogg.