Fick ett mail av många, från en tjej som bara är 15år. Hon bad mig skriva om henne, jag sade: bättre du skriver ngt själv och jag lägger in det på min blogg. Det är tre v sedan. I morse läser jag mina mail och där är hennes mail med överrubriken: Toves Midsommar: Senaste 3 månaderna har jag gråtit, känt mig tom, känt mig oälskad, känt mig som om jag inte är värd att få må bra. Jag tackar till viss del Endometriosvården för det, tackar den för att jag inte fått några avgångsbetyg, jag som var en toppelev förut, anser jag själv, jag kunde inte gå på skolavslutningen, kunde inte festa med mina kompisar som en vanlig tonåring, utan jag låg inne på Gyn, inget gör dem här för mig, säger jag är för ung att opereras, säger en massa som jag inte vågar säga emot om, men när min mammi och pappi kommer bara gråter jag, de pratar med läkaren, med sköterskor och de säger att man inte opererar så unga för endometrios, pappi ringde ett annat sjukhus i ett annat län, där de säger att det är det konstigaste de hört, sedan frågar de pappi vilket sjukhus det gäller, när han säger det så svarar de att: ah okey ?!?!!!????? har ni inte läst i tidningarna säger man. Näe säger pappi, hur ska man hinna det när dottern är så sjuk. Vi jobbar, och sen till sjukhuset för att hon inte skall ligga där ensam....... Jag vet inte hur många piller de stoppat i mig och det enda jag känner är att jag är borta hela tiden, en dag minns jag inte ens. Min föräldrar vill inte fira midsommar utan mig, vi brukar åka till Öland där min mormor och morfar har sommarställe, där har jag massor med kompisar som jag inte kan träffa, jag ligger inne här igen för de ska försöka bryta smärtan, som om det hjälpt de andra gångerna. Nu har jag så svart att gå på toan, både för att kunna kissa och B, inget går särskilt bra. Jag vill inte leva så här men det säger jag inte till mina föräldrar, de skulle bli så ledsna, men jag orkar verkligen inte mer. Jag har haft ont sedan innan jag fick min mens, det kan man tydligen ha fast det är ovanligt, de trodde att det var psykiskt på mig, jag fick gå och prata hos skolkuratorn, hon sa till mina föräldrar att jag inte mår dåligt på något sätt mer än att hon pratar om hur ont i magen hon har att det gör att allt blir förstört som att inte kunna vara med kompisarna, orkar göra läxorna mer, orkar inte ens vara så mkt i skolan, eller gå någonstans över huvudtaget, smärtorna gör att jag inte kan sova om nätterna, och mina föräldrar har tagit mig tilla alla doktorer som finns, i Julas fick jag diagnosen Endometrios och vi visste inte vad det var, då sökte vi på nätet och hittade den här bloggen, här fattade vi vad det var, läkarna sa bara en massa saker vi inte minns efteråt vad det beror på, ingen broschyr fick vi med oss heller och det tyckte mina föräldrar var konstigt. Jag tycker lärarna fått det att se ut att jag skolkar för jag inte trivs och jag orkar inte bry mig längre på mötena med lärarna för de tror mig inte, inte ens sedan vi lämnade in läkarintyget till skolan. Jag har inte sökt in till Gymnasiet för jag har inga betyg att söka på och jag gråter, är rädd för hur min framtid ska bli. Jag håller på att ge upp. Jag vill min familj ska åka till Öland, vill inte de ska vara ledsna, jag mår dåligt bara av det och får jättedåligt samvete för det känns som om jag förstör deras midsommar men de säger att aldrig lämnar de mig här, dom ska komma och va med mig här, medan jag skriver det här få jag veta att jag ska hem på permission om en stund under midsommaren, mina föräldrar har sett till det. Permission, ja! så känns det faaan, som jag sitter i fängelset. Jag måste få säga till Mari som har denna blogg, den har hjälp mig och min fam, så mkt, när jag är ledsen läser jag om hur Evelina har haft det, då förstår jag att jag inte är ensam. Jag visste inte att Endometriosföreningen fanns, elller att man har olika grupper på fb, allt detta har Mari nu pratat med min mamma om. Mamma känner sig så lättad över att fått veta mycket av Mari. Mamma har berättat för pappa och sagt att de måste få in mig till endometriosföreningen, eller fb grupperna som finns för alla, men man måste vara medlem i föreningen för att kunna gå med i vissa av deras grupper. Tack Mari & Jag ska få prata med Evelina efter midsommar då hon har kul i Grekland just nu. Mamma och pappa ska kontakta FK och Den grekiska läkaren Evelina opererat sig hos. Jag ser det som positivt men just nu är allt bara en dimma av alla tabletter och jag känner mig fan påtänd. Jag vill inte leva med det här mer, jag orkar inte mer snart.


Hoppas ni förstår vad jag skrivit för det är lite snurrigt i skallen. Har läst det om och om igen för att se att jag skriver okey.