Göran Hägglund pratar om Endomterios och vad man skall göra åt det för att få mer kunskap om denna sjukdom.
Kvinnor dör i den, och jag är rädd att vår dotter kommer göra det och mitt Modershjärta blöder, vet inte längre vilken väg jag skall ta eller gå det enda jag vet är att vår dotter håller på att ge upp framför ögonen på oss. Allt handlar om PENGAR inte om våra liv.
Tack Sjukvården. Tack!

Mitt brev till Göran Hägglund:


Hej Göran!

I 6 år har vi kämpat för vår dotter att få en diagnos, i sommar fick hon den, det vi redan visste svåraste graden av Endomtetrios. Idag 26 år 45 kg. Evelina har ej blivit betrodd, blivit illa bemött, skickats runt, runt m.m. Nu kämpar vi för en hel Op, då hon har så ont, inga tabl hjälper i nuläget, de ger henne sprutor som är för prostatacanserpatienter, hjälper inte heller. Det enda jag ber om är en Op så de kan sära på allt då äggstockar, äggledarna vuxit upp samman bakom livmodern. För två år sedan, när de gjorde titthålsunderkökning, såg de att dessa organ redan börjat vrida sig bakåt och uppåt men att hon absolut kunde få barn. Nu kan hon inte få det. Sammanväxtningarna samt en stor cysta på 7cm i omkrests sitter INUTI en av äggledarna och de gör inget åt det. Jag är ingen stor kvinna men igår bestämde jag mig för att kämpa för min dotter ännu en gång för en op där de kan sära på allt, behålla det som behållas kan. Om de lyssnat på mig 2006, då vi började söka vård för Evelina, vårt enda barn som jag egentligen inte skulle kunna få, där jag informerade dem om att jag själv är en kvinna med Endomtetrios, att det ligger 7% risk för ärftlighet, hade de lyssnat då, hade de kunnat mota Olle i grind. Vår dotter har inget socialt liv längre, slutat jobb för sina smärtor för hon inte fått hjälp med sjukskrivningar eftersom hon ingen diagnos har fått, likaså slutat utbildningar. Nu går hon på Universitetet här i Norrköping och jag är rädd för att hon måste sluta för jag ser att hennes livsgnista håller på att ta slut. Min man och jag är så oroliga, vi älskar henne djupt och som du förstår är hon det finaste vi har och är en stor gåva, MEN! vi kämpar i motvind, idag skall vi träffa ännu en gynekolog, jag vet inte om jag kan behärska mig mer, jag har bett om en remiss till Uppsala "NATIONELLA ENDOMETRIOS CENTRUM" men de nekar. Jag är villig att ta med Evelina till USA för att få till stånd en Op så att Evelina kan få leva ett så drägligt liv som möjligt ett par år för att återhämta sig. Vi som föräldrar ser inte en 26 årig drivande kvinna längre, hon ser ut som en undernärd 15 åring. Jag vet inte längre vart vi skall ta vägen, jag finner inga råd. Jag är däremot redo för att starta en Endometrios LEX Evelina och det är det jag skall sitta med de närmaste dagarna. Kanske gå till tidningen. Jag vet inte men en sak vet jag ATT mitt hjärta blöder för vår älskade dotter som vi håller på att förlora, Evelina är bara en skugga av sig själv och vi finner inga råd. HJÄLP!


Må väl!
Mari Ferrou.