Har inte skrivit på ett tag då vi förbereder inglasningen för uterum men när man slipar och donar kommer många tankar upp och en sak som slog mig var när vår dotter lades in akut i Maj förra året, då jag med ilfart åkte upp och hämtade henne utanför skolan som hon fick hoppa av p.g.a sin Endometrios, en av alla ggr som hon fått ge upp då hon på nytt ännu en gång försökte komma vidare med sin framtid. För att bryta hennes smärtor måste de ge henne alla sorters smärtmedicin men inget hjälpte. Medan Evelina sitter och kräks i en kräkpåse p.g.a förmodligen för mkt smärtlindring sitter Narkosläkaren och försöker övertala henne att ta ryggbedövning mot smärtan, Evelina sade ifrån flera ggr då gången innan hon låg inne tog den på IVA men den tog fel så hon blev förlamad i båda benen och halva sidan av kroppen som om inte det vore nog låg en hen på andra sidan skärmen som var jättestökig och for fram och tillbaka och försökte slita av sig slangar som de inte hade koll på var det hennes hemska upplevelse för hon hade inget att sätta mot om han skulle hoppa på hennes, hon låg där med panik i sin utsatta situation. Så när Narkosläkaren sitter och försöker övertala henne att ta en ny ryggmärgsbedövning medan hon kräks och är snurrig i huvudet av alla sprutor, tabletter och försöker förklara vfr hon inte vill fortsätter han att försöka övertala henne orkar hon inte hålla i den halvfulla påsen med kräk i utan kräks nära hans fötter på golvet, i stället för att hjälpa henne säger han "jaha!" och reser sif upp och går. Evelina nådde inte klockan så hon kunde ringa på den då kom vi på besök, hon var kallsvettig, röd i hela ansiktet och hon hade kissat på sig. När en patient inte är vid sina sinnens fulla bruk får ingen i vården TVINGA en patient till ngt. Ett NEJ är ett NEJ......