Nu kommer den def, Operationen, den hon velat göra så länge. Som alla vet, ni som läst mig Blogg dessa två år, kommer Evelinas liv bli ngt helt annorlunda efteråt. Att ta bort det kvinnligaste man har, för att få leva det liv alla vill leva. Jobba, umgås med sina vänner, inte de man förlorat pga sin sjukdom utan de nya vänner hon kommer skaffa sig utan förhinder. Barnlösheten kommer ersättas med Adoptioner i framtiden. Hoppas kärleken dyker upp när hennes liv kommer bli lättare att levas. Som vi har kämpat med denna Svenska Endometriosvård. De kan inte Operera hennes svåra Endometrios, de kan bara fylla henne med smärtmediciner som inte hjälper men som förstör andra organ, jag vet inte hur mkt olika tabletter de gett henne som inte hjälpt. NU efter denna slutgiltiga Operation slipper hon allt vad dessa mediciner gör med övrig kropp men hjälper föga det specifika problemet.
Som föräldrar är vi ganska slutkörda av oro efter alla dessa år hon har kämpar med Endometrios. Jag själv är mkt stressad över att se hennes kämpa för att komma någonstans i liver, hur många hade orkat det hon gått igenom. Jag brukar undra vart Evelina hade varit i sina karriärsmöjligheter idag utan sin sjukdom. Ja, det som förälder kan jag svara på. Hon hade haft ett fast jobb efter att ha gått färdigt sina Universitetsutbildningar hon fått hoppa av pga sin Endometrios, jobbat med det hon älskat. Barn & Ungdomar. Det brinner hon för. Kanske det beror på att hon inte kan få egna barn.
Jag vill informera er alla om att jag fått lov att skriva om henne, det är denna Blogg om Endometrios jag tillägnar vår älskade dotter. Den handlar om alla oss med Endometrios och om att jag vill göra denna dolda sjukdom mer upplyst. Endometrios är mer vanlig än diabetes och cancer men ännu finns inget botemedel, knappt någon forskning. Sjukdomen är känd sedan 1800-talet och jag kan intyga att på 30 år har inget förändrats då jag själv gjorde den 3 & sista bukoperationen genom att ta bort resterna av mina äggledare, äggstockar, livmoder och livmodershalsen, det Evelina nu skall göra i Aten, det som man inte klarar att göra här, som man lovade Evelina för ett år sedan. Denna djävulska sjukdom har kört slut på vår lilla sammansvetsade familj pga det dåliga stöd och bemötande vi fått i vården.
Jag och min man (Evelinas pappa) är så slut och stressade över alla års oro och frustration över vår dotter, det har varit svårt att se henne ha så ont, svimmat av smärta, kräkningar av all medicin, jag glömmer aldrig när hon förra året i Maj när hon vart överdoserad av massa morfin intravenöst och kräktes på en läkares skor när han satt och försökte övertala henne ta ryggmärgsbedövning för att bryta smärtan, men hon ville inte för den hade gått fel innan då hon vart förlamad, han borde veta att man inte får övertala någon som inte är vid sina sinnens fulla bruk. När hon kräktes över hans skor, för hon var så borta så hon missade spypåsen, sade han: Jaha! reste sig upp och gick. Var så god. så kan det gå tycker jag och undrar: NÄR SLUTAR "VISSA" LÄKARE VARA LÄKARE? med det menar jag: VART TOG ERAN LÄKAR-KOD VÄGEN??????