Jag blev otroligt glad över när jag fick veta vem som skulle bli vår nya Sköterska. Vi hade jobbat ihop några år innan i flera år. Efter att hon varit hos oss ett halvår frågade hon mig om vi kunde prata ostört, jag kände hur hjärtat började slå fort samtidigt som jag tänkte: vad har jag nu gjort för fel, då mina kollegor hittade fel på allt jag gjorde och det togs upp på konferenserna, saken hör till den att när det kom till kritan hade jag inte alls gjort fel utan precis efter överenskommelsen. Sköterskan sade: hur mår du Mari? frågan kom så oväntad så jag satte mig ned och började gråta och hon sade att det är förskräckligt, att hon hade märkt att min kompetens inte togs på allvar på våra gemensamma möten så hon märkt att jag vid det här laget bara satt tyst och tittade ned i bordet. Har du berättat för din Chef? Jag sade att hon bemöter mig lika dant men när ni är med på våra möten är hon bejakande mot mig genom att ibland fråga vad jag tyckte. Ja det har jag märkt men tolkat det som om hon däremot vill få in dig i gemenskapen, det är bara för syns skull sade jag. Mari, jag har alltid sett dig som noggran, professionell i ditt jobb och väldigt driven och fungerat väl i dina arbetsgrupper så jag förstår inte. Jag har heller inget svar sade jag till henne. Sköterskan frågade om hon skulle prata med min Chef för att säga att jag inte mår bra och att detta inte är den produktiva Mari hon kände. Jag avböjde då jag inte litade på min Chef men tackade tacksamt nej.