När jag vakade över honom satt jag vid hans säng och höll hans hand och jag kände hur hans andetag började bli oregelbunden, min kollega kommer in sätter sig vid sängkantens fotända men efter fem minuter ber hon mig byta plats med henne så att hon kan sitta där jag sitter, i samma veva reser han sin överkropp lyfter sin vänstra hand mot taket och ropar MAMMA, sedan faller han ned i sängen, jag förstod att han somnat in, min kollega går därifrån, jag sitter kvar och förstår inte vad som hände med henne. Dagen efter hade vi möte om hans bortgång och jag fick höra hur förbannad min kollega var på mig för att hon inte fick byta plats under vaket, ja rättare sagt, alla var förbannade på mig och jag förstod ingenting hur det kunde bli en sak av det i livets slutskede med en patient. Denna kollega med flera som inte släppte in mig i arbetsgruppen från dag ett.