Som många andra på vår jord med hjärtat på den goda sidan är denna dag 11 September ett datum vi aldrig glömmer. Säkerligen minns vi alla vad vi gjorde den stunden eller den dagen. Min man ( Evelinas Pappa) var redan på Kos för att färdigställa huset och jag hade min sem veckan efter som då började denna ödesdigra dag, denna sorgens dag. När Olof Palme vart mördad fick jag samma maktlöshetskänsla, då bodde jag på Kos och skulle till Jobbet och när jag satte mig på moppen kom min granne emot mig som även han skulle till jobbet och han sade: Maria! Har du hört? Nej vad? Stäng av motorn vi måste prata. När han berättade vart jag som förlamad och kommer aldrig glömma vad jag tänkte att nu kommer det gå åt h---e för Sverige. Den dagen flaggade Kos på halv stång, för er som inte vet så var Palme en väldigt omtyckt person i Grekland. Han var bäst vän med Pappandreo. Palme älskade Grekland och åkte speciellt till ett ställe som jag inte minns, där han umgicks mkt med Pappandreo. När det idag är den 11 September minns jag tydligt vad jag och Evelina skulle göra, vi skulle FLYGA till Kos. En arbetskamrat ringde och frågade hur jag mådde med det, världens bästa arbetskamrater är få förunnat. Jag var livrädd kan jag säga och arg på mig själv att utsätta Evelina för detta. Resan gick dock bra men vi fick inte gå av planet på Kos förrän efter tre timmar på marken för ngn idiot hade lämnat eller glömt sin väska som stod ensam på landningsbanan. Säkert ramlat av lasten till eller från ngt flygplan. Det började bli varmt i vårat plan och folk började få panik. Jag och Evelina sysselsatte oss. Jag hade INTE berättat för Evelina om vad som hänt i USA. Jag har flugit måååånga ggr och det klassiska är att till ett semestermål har det alltid varit klackarna i taket bland resenärerna men denna gång kunde man höra en knappnål falla DET VAR DÖDSTYST och jag kan tänka mig att vi alla var dödsrädda över vad som hänt och man kände sig väldigt liten och utelämnad. Så idag blir det att tända ett ljus här hemma och hedra alla som blivit offer för terrorism och kommer att bli, för TYVÄRR tror jag på att vi inte har en aning om vad som komma skall, det kommer bli värre, det är den känslan jag får in. Låt Gud vara med oss. Låt han skydda oss. Amen!

Det har alltid varit en kamp mellan gott och ont sedan världens begynnelse, men är vår *nu-tid* den värsta?